Ute och gått...

Ringde brorsan igår och frågade om han skulle med ut och gå men han tyckte det var för blött efter åsk skuren som kom tidigare. Nattis däremot följde med mig och vi tog en promenad ner till Agneteberg/Rosendal för att se om Tomas var kvar hos våra svärföräldrar, det var han inte så då gick vi hemåt. Såg att Malin skickat sms och frågat om jag skulle med ut och gå så jag smsade henne och vi gjorde upp att gå mot Jonas min bror och mötas åt det hållet. Så på hemvägen var det jag, Nattis, Malin, Karro och gullige lille Elmo som promenerade ;) Sen när jag vägde mig nu i morse så upptäckte jag att jag gått ner till 128,6 kilo uhhhhh grädde på moset kändes det som eftersom jag trodde jag gått upp i vikt igen :D

Lite motion

Brorsan ringde och frågade om jag ville med ut och gå, och det ville jag förstås. Så vi har börjat gå Ingestrands spåret, första gången igår och vi fortsätter idag. Nattis ville också med men den hurtbullen gick ut till Ingestrand och sen gick hon elljusspåret med oss... Japp så är det med unga raska människor ;) Själv får jag vara glad att jag tar mig runt spåret hahahahaha. Får se nu da hur länge vi är så här duktiga, brorsan har en tendens att liksom jag tröttna väldigt snabbt på att motionera.

Men jag får nog försöka fortsätta med eller utan honom för min rygg skriker det åt mig. Måste försöka få lite muskler annars blir man väl snart förtidspensionär och det vill jag absolut inte. Har haft väldigt svårt att hålla mig till kolhydratsfri kost efter Irmas kalas. Är fruktansvärt sockerberoende och trillar tillbaka hur lätt som helst. Men nu hoppas jag på att jag lyckats bryta den här sockervågen för den här gången. Var på Nordells igår för min brukare fyllde år men jag var bara där och lämnade paket, jag tog ingen bakelse och inte köpte jag något godis heller när jag gick in och lämnade tillbaka hyrfilmerna. Det är ett gott tecken och jag väljer att se positivt på det ;)

Recension Bloodlines av Richelle Mead

Min senast publicerade recension har kommit ut så jag tänkte presentera den även här: http://www.swedishzombie.com/2013/07/richelle-mead-bloodlines-golden-lily.html

Boktips. ”Bloodlines” är en ny serie av Richelle Mead, och är en spinoff på den populära serien ”Vampire Academy”. Böckerna finns ännu så länge inte utgivna på svenska. Huvudrollen i böckerna innehas av Sydney Sage som är utsedd att vaka över Moroiprinsessan Jill Dragomir. Jill måste beskyddas till varje pris för att undvika att ett inbördeskrig bryter ut bland vampyrerna. Sydney tillhör släkten ”Alchemists”och har därmed ärvt uppgiften att skydda prinsessan, och om hon inte vill göra sitt jobb blir det hennes lillasyster som måste utföra det. Därför accepterar hon det farliga jobbet. Alkemisternas uppgift är att beskydda människorna och se till att vampyrernas existens förblir en hemlighet. De bemästrar magi samtidigt som de hatar och fruktar det övernaturliga

Första boken ("Bloodlines") börjar med att Sydney hamnat i onåd hos alkemisterna, eftersom hon hjälpt en dhampir (ett slags vampyr) vid namn Rose Hathaway att undkomma rättvisan. Hennes karriär är i fara och hon är orolig över att bli skickad på ”omprogrammering”. Hon blir satt att spela syster till Jill Dragomir på en internatskola. Sydney är från början inte alls glad över uppdraget, eftersom hon fruktar vampyrer och helst inte vill ha något alls med dem att göra, men snart lär hon sig att respektera och även tycka om Jill och hon börjar så sakta att ifrågasätta de äldre alkemisternas värderingar. Studenterna på skolan blir begeistrade i Sydneys tatuering och undrar vilka krafter den ger henne. Eftersom hon har tatueringen som ett skydd blir hon nyfiken när hon upptäcker att många av eleverna också har olika slags tatueringar som ger övernaturliga krafter av olika slag. Studenternas tatueringar ger dem styrka och uthållighet, men effekten varar bara från några dagar upp till några veckor och måste fyllas på hela tiden, vilket leder till ett beroende bland studenterna. Sydney upptäcker att alkemisternas och studenternas tatueringar görs på liknande vis fast med helt olika effekter. Hon påbörjar efterforskningar som blir väldigt mycket farligare än vad hon räknat med.

Andra boken ("The Golden Lily") tar vid där den första slutar. Sydney som ogillar magi börjar motvilligt inse att den faktiskt kan vara till stor hjälp för både henne själv och dem hon beskyddar. Hon möter sin första pojkvän men kommer hon att uppleva den stora passionen med honom? Sydney saknar viktiga kunskaper vad gäller killar, kyssar och känslor. Hon läser massor med böcker för att försöka lista ut de sociala koderna, men upptäcker snart hon inte kan följa dem. När en av medlemmarna i deras lilla grupp blir utsatt för ett attentat upptäcker hon också att de vampyrjägare som hon trott varit en myt faktiskt existerar. Och de är länkade till hennes grupp av alkemister på ett sätt hon aldrig anat. Kan hon lita på sina vänner och är människorna runt henne vad de utger sig för att vara? I den tredje boken ("The Indigo Spell") dras Sydney mer och mer in i magins värld. Hennes lärare Ms. Terwilliger tvingar henne att hjälpa till med en mäktig formel som bara en oskuld kan utföra. Sydney får reda på att Ms. Terwilligers syster är en farlig häxa som håller sig ung och stark genom att stjäla unga, otränade häxors kraft och ungdom. Offren hittas liggande i koma med kraftigt åldrade kroppar. Ms. Terwilliger ber Sydney om hjälp med att hitta systern samt varna de potentiella offren.

Jag blir bara mer och mer förtjust i Sydney, Jill, Adrian, Eddie och Angelina och undrar hela tiden vad som ska hända härnäst. Böckerna är väldigt spännande och fantastiskt bra berättade. Mead skriver om sina karaktärer med både humor och värme och som läsare man vill verkligen lära känna det här sköna gänget

Trött ;)

Uhhh jobbigt att ha semester tydligen, jag är astrött. Förra helgen var vi iväg till Varberg där vi var på spa, jätteskönt sånt skulle man ha nere i källaren. Vi åt jättegod mat och reste runt en del. Vi är lite knäppa jag och Tomas för vi stack ner till Halmstad och gick på Jula, sen fick vi för oss att dra till Ullared en snabbis. Jäklar vad dom gjort om på det stället daaa ! Ny infart och massa mer parkeringar som om det skulle hjälpa hahahaha det var fullt överallt ändå.

Därefter stack vi till Lidköping och hälsade på Philip, Nina och Ron hos Philips mormor och morfar. Hon bjöd på vattenmelon och en Libanesisk gul kaka med sesamfrö uppå. Sen bar det hemåt i jordens spöregn.